Om ett musikaliskt geni:
När Myra Ellen Amos var två år gammal kunde hon spela upp låtar, på piano, som hon bara hört en gång. Tre år gammal började hon skapa egna låtar. Blott fem år gammal blev hon som yngst någonsin antagen till USA:s äldsta musikkonservatorium, the Peabody institute. Rekordet står sig.
När hon var elva blev hon utkastad därifrån. Det fanns, enligt henne själv, två orsaker: Hon gillade pop och rock mer än klassisk musik OCH hon avskydde att läsa noter innantill (precis som undertecknad).
Lite intressant är att hon ”lider” av Chromoesthesi, vilket innebär att hon upplever musik som visuella effekter.
Pappa Edison, metodistpastor, visste att det absolut säkraste stället för en ung flicka att uppträda var på gaybarer (för män). Då var hon 13 bast. Två år senare lärde hon sig fellatio (scrolla om du rodnar, det är konsten att suga av en gurka utan att lämna bitmärken).
Mot bakgrund av att hon inte gillade ”sheet music” och eftersom namnet på hennes första band antyder det undrade jag om hon möjligen kunde vara dyslektisk. Varför kan hon inte läsa?
Ett tag funderade hon på artistnamnet Sammy Jaye. Det blev inte så, eftersom en bekant tyckte att hon såg ut som en utrotningshotad tall (Pinus torreyanus). Tori Amos.
En annan ledtråd: Hennes första band, där hon var lead singer hette ”Y Kant Tori Read”. Hon kunde inte spela piano a Vista (vid första anblicken).
Får jag lov att presentera Tori Amos, en gång framröstad som en av de 50 vackraste i världen.
Och en otrolig musiker!