Man lär så länge man lever. Och har lever. Och kanske elever. Idag slår jag nytt rekord, ity aldrig förr har jag varit så gammal som nu.
Under Nobel week dialogue, Anno 2014, pratade man om “The age to come”. Rubriken inbegrep vida perspektiv på våra individuella liv och vår egen tilltagande ålder och avtagande hälsa, på hur man betraktar befolkningens åldrande i stort och på hur framtiden kommer te sig för de som lever så länge.
Oerhört intressant och jag rekommenderar verkligen helhjärtat att ni deltar när det kommer till Stockholm dagen före Nobeldagen (det är intressant och nödvändigt vetande!). Det är gratis! Och man får mat! Och man kan prata med Nobelpristagare (och med mig, men vem bryr sig!?).
I alla fall.
Prognoser år 2014 var att hälften av alla barn som föddes, I VÄRLDEN, det året kommer uppleva sin egen 100-årsdag.
Om vi fortfarande har ett kungahus här och om regenten om 90 år fortfarande har som tradition att gratulera alla som fyller hundra år så lär man få anställa några bikungar eller bidrottningar. Det blir såväl ett hurrande som ett surrande utan dess like.
På 50-talet hade kungen det betydligt lättare. Medellivslängden var ju bara 71 för män (Här kunde jag ha skrivit nåt om att en änka är en kvinna som levt så länge att hennes man dött av det. Men det vore smaklöst, så det gör jag inte) och 74 för kvinnor.
Skillnaden mellan män och kvinnor avseende medellivslängd har minskat något med ökande livslängd.
Varför vi lever längre?
Trenden finns i hela världen. Förmodligen beror det mestadels på bättre sjukvård, bättre diagnostik, bättre medicinska praktiker och metoder, antibiotika, vaccinationsprogram och bättre mathållning och dito hygien.
Men den ökande medellivslängden är inte oproblematisk. En kraftigt ökande proportion äldre, som behöver vård och omsorg, samtidigt som andelen förvärvsarbetande proportionellt minskar innebär ett kommande kraftigt underskott i produktion och service.
Detta fenomen har i synnerhet drabbat Japan, som redan från början hade världsrekordet i långlivlighet. Man kallar denna demografiska omvändelse för “ålderstsunami”. Det förefaller som att de flesta länder i väst kommer att bli översköljda av samma våg.
Jag tror att Japans premiärminister, Fumio Kishida, har det värst av alla. År 2023 fanns det över 90000 100-åringar i Japan och alla får en silverkopp och ett diplom som tack för långt och troget liv. Det är typ 250 japaner som ska avtackas varje dag, bara för att de är gamla som Fuji. Mycket för Fumio att göra.
Jag är inte avundsjuk alls. Jag vet med säkerhet att MIN medellivslängd är längre än nästan alla Japaners. De flesta japaner lever kortare.
Cirka 50 centimeter från skrev till hakspets. Så långt är mitt medelliv, I genomsnitt.
