Plötsligt händer det. Man snavar över ett ord som är… konstigt. Man blir nyfiken. Man vill veta mer. Man googlar och letar efter källor. Och hamnar på näsduk.
Nån timme senare är man klokare, men inte klok nog att sluta gräva. Till slut sitter man med fler frågetecken än man började med.
Dagens flugfälla var det engelska ordet HANDKERCHIEF.
Näsduk. På svenska är det ju lätt att förstå, och man funderar i all ödmjukhet varför inte svenska är ett världsspråk (illusionen går dock snabbt över).
Hand.
Ker.
Chief.
=Handkerchief.
Hur svårt kan det bli?
Jättesvårt!
“Hand” är det engelska ordet för … “hand”. På franska heter hand “main”. Och engelskans “mainly” betyder huvudsakligen “huvudsakligen”.
“Chief” kommer från franskans “chef”. Som i sin tur kommer från latinets “caput”. Som betyder “huvud”.
“Ker” är en förvrängning av franskans “couvrir”, från latinets “cover”, som betyder “täcka”.
En kerchief är ett tygstycke att täcka huvudet med. En sjalett. Eller en bandana (inte att förväxla med banana, ity bananer i håret är inte en vacker syn).
Så en kerchief är en täcka-huvudet sak av tyg. Och har man en sådan till hands blir det en hand-täcka-huvudet sak.
På franska borde det alltså heta maincouvrirchef.
Vilket det alltså inte gör.
Näsduk heter på franska, med självklar fransk logik, “mouchoir”.
Det ska inte vara för lätt.
“Mouchoir” kommer från latinets “mucus”, som betyder slem. Eller “snor”. Och gör man en “mouchoir d’Adam”, dvs gör en Adams-näsduk, snyter man sig direkt ur näsan utan duk.
(Man kan ana att näsduken uppfanns efter Adams skapelse eller möjligen att “På femte dagens kväll skapade Gud näsduken så att Adam skulle ha nåt att snyta sig i”).
Tur att vi inte snor allt från franskan. Det vore lite äckligt.
Mycket tal om engelska, franska och latin blir det, och visst är den språkliga dimensionen lite rolig.
Men man ska inte glömma att näsdukar bär på ett språk i sig själv.
Efter att som ung man ha blivit ifrågasatt rörande mina preferenser har jag numer min eventuella näsduk i valfri framficka på mina byxor. Det förklarades nämligtvis för mig att en näsduk i byxbakficka signalerar ett intresse för andra män ur ett icke-platoniskt perspektiv.
Inget fel i det. Att få snyta sig hur man vill är en självklar mänsklig rättighet. Likaså vilka man vill älska (med).
Men OM jag nu hade ett icke-platoniskt intresse för andra män så funkar inte valfri näsduk i valfri bakficka. Å nej! Så lätt kommer man inte undan.
Ett axplock av koder:
Bär man näsduken i vänster bakficka är man ”aktiv” och bär man den i höger deföljaktligen ”passiv” (ref QX)
Mellanblå: Poliser
Ljusblå: Flygande personal
Grå flanell: Kostymer
Paisley: Paisleymönstrade underkläder
Silverlamé: Kändisar
Etcetera
Det finns en stor mängd alternativa näsdukar, och vanligtvis bara två bakfickor på ett par byxor. Vilket leder till följande tanke … hur gör man om man hyser ett intresse för flygande kändisar? Exempelvis.
Det kan ju sluta med att man i jakten på “den rätte” springer runt med ett flaggspel av näsdukar i fickorna. Och därmed riskerar att fastna i – och för – helt fel.
Och hur gör de som inte är byxbärare?
Frågar år en kompis.
=========================
Det kan vara på sin plats att understryka varje människas rätt att älska och älskas på sina villkor. Min förhoppning är att ingen ska ta illa vid sig av mina formuleringar utan se glimten i mina ögon. Jag raljerar bara lite grann.
Och mitt val att använda pappersnäsdukar beror enbart på att jag inte vill ha mouche i byxorna.
😁
