“You say tomejtos and I say tomaaatos”
Den låten känner ni väl igen?
“Let’s call the whole thing off”, av George Gershwin.
Den gamla slagdängan får väl representera den eviga kampen mellan amerikansk och brittisk engelska (utan åsikt om vilket som är “the lesser evil” i detta fallet).
Tomater är det lite lite luriga eftersom det finns ett gäng språkliga varianter (dock inte lika rörigt som när det gäller kusinarten potäten. Som sagt var…)
På svenska kallas (eller kallades från begynnelse) tomater även för paradisäpple eller kärleksäpple. Kärleksäpple för att man trodde att tomaten kunde användas som afrodisiakum (har testat, funkar inte).
Men ordet paradisäpple då?
En vanlig uppfattning är att Adam och Eva åt ett äpple, den förbjudna frukten, och att de därmed visades på porten av paradisets trädgårdsmästare (Gud?). Men exakt vilken frukt det handlar om framgår inte i bibeln. Tji fick vi
Eller så var det verkligen ett äpple. Eller en tomat. I det senare fallet kan vi lokalisera paradiset till Sydamerika där den arten har sina rötter. Där hade den namnet Tomatl på Aztekiska (Nahuatl).
På 1500-talet kom tomaten med båt till Europa som ornamentplanta, ity den var ju åtminstone vacker att se på. Den antogs nämligen vara giftig eftersom den är nära släkt med nattskatta, som är giftig. Det sägs att man kan ympa en tomatkvist på stam av nattskatta och man får då tomater som är … onyttiga (Don’t try this at home).
När det gäller tomaters nyttighet i övrigt är det glesare mellan fördelarna. Den rymmer förvisso mycket c-vitamin och en försvarlig halt antioxidanter såsom lycopen och andra karotenoider. Men framförallt innehåller den stora mängder av den potentiellt mycket farliga substansen diväteoxid.
Eller som Axel Wallengren (Falstaff, Fakir) uttryckte saken: “Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift”.
På många språk har tomaten fått liknande namn. Tamat, kamati, tamat, ritamate, madomasi, paradeiser etcetera.
Men så snubblar man in på italienskans “pomodoro”. Guldäpple… efter pomo d’oro. Romantiskt värre.
På slaviska språk heter tomat pomidor eller liknande. Och tomatsoppa heter pomidorowa på polska. Soppan är inte helt olikt Gazpacho, som vi ofta associerar med kall spansk soppa med grönsaker i. Men ordet gazpacho är egentligen arabiskt och betyder blött bröd. Och tomat är, botaniskt sett, ett bär. I botaniken finns inga “grönsaker”. Inom gastronomi är det annat.
Morernas(spanska araber) kulturella arv är sannerligen intet att förakta. Ett besök i exempelvis Alhambra kan rekommenderas.
Som vanligt lutar jag mig mot latinets fördelar när det gäller benämningar. Solanum lycopersicum. Solanum är nattskattesläktet där bland andra potatis och aubergine ingår.
Men lycopersicum då?
Där kan man ha olika “åsikter” och nån – inte jag – kanske rentav är bergsäker på sin sak. Persicum är latin för persika. Och lycos betyder varg. På grekiska. (Att blanda grekiska och latin är förvisso inte ovanlig i naturvetenskapliga sammanhang.)
Vargpersikor? Logiken sviktar något.
Väljer man att hålla sig till latin betyder lycos just sallad. Salladspersika låter åtminstone inte orimligt.
Så det är förmodligen fel.
Guiness rekordbok nämner inget om världens minsta tomat. Men jag är ganska säker på att ta hem den titeln. På min balkong härskar ständigt tomatnödår.
Världens hittills största tomat vägde en bit över 5 kg. Det blir en sjuhelsikes massa pomidorowa.
I brist på aztekiska gröna tomater
(Efter filmen Stekta gröna tomater).
P.S. Den vanliga ketchupen, som vi har till spaghetti, är baserad på tomater. Men det malayiska eller kinesiska ursprunget kecap respektive ki-chiap har aldrig ens sett en tomat. Ordet “fångades upp” av engelsmännen, men det har absolut inget med catch up att göra.
