Panem et circenses

Bröd och skådespel.

Det var på de gamla romarnas tid som satirikern Decimus Junius Juvenalis ristade runan, som en tidig avisering om romarrikets stundande förfall.

Citatet var spetsat mot ett styre och en överhet, den romerska adeln, som stillade det ökande missnöjet genom att erbjuda pöbeln (populus) och mobben (mobile vulgus) smulor från sina bord och därtill hörande gladiatorspel.

Några hundra år senare, 476, avsattes den västromska kejsaren Romulus Augustus och enligt vissa historiker var det då som den mörka medeltiden lanserades som koncept. Åter andra historiker menar att Romarriket bara hade flyttat sig österut, till Byzantion.

Egentligen hade det redan delvis skett då kejsaren Konstantin 330 utsåg denna by till huvudstad över det romerska riket. Nya Rom. Eller Nova Roma, som de uttryckte saken, ity de kunde inte svenska.

Det tog några år till, till cirka 395, innan Romarriket rent praktiskt delades upp i Västomerska riket och det Östromerska riket, som också kallas det bysantinska riket.

Sen blev nya Rom Konstantinopel, uppkallat efter nämnde kejsare. Eller som redan de gamla grekerna skulle ha uttryckt saken : Konstantinoupolis. Polis betyder såklart stad.

Det var till Konstantinopel som vissa vikingar kom och sedermera gjorde business med. De kallade staden för ”Stor mur”? Nä, men däremot för Mikligarðr, vilket betyder stor mur. Miklagård, säger magistern.

1453 tog Osmanerna över det bysantinska riket. Dessa kallades även Ottomaner, vilket också är benämningen på en låg soffa utan rygg- eller armstöd. Det kan vara förvirrande.

Konstantinopel fick behålla sitt namn ända tills det under sent 1920-tal, efter staten Turkiets födelse, officiellt bytte namn till till stan. Det nya namnet, Istanbul, kommer från grekiskans  ”stim polis” som betyder ”till stan”. Innanför tullarna skulle vi nog säga.

Konstantinopel blev, trots sin storlek, aldrig huvudstad i Turkiet. Det blev istället Ankara som är knappt hälften så stort.

Turkiet heter för öfvrigt numer Türkiye. Det blev tradigt att landet formerly known as Turkey associerades med en knappt flygkunnig fågel, nämligen kalkonen.

Man har olika teorier om det engelska namnet på fågeln, exempelvis att arten skulle ha kommit från Anatolien (turkiska halvön). I själva verket importerades de amerikanska kalkonerna till Europa.

Fransmännen kallar kalkon ”Dinde”. Kort för ”Puolet d’Inde”. Kanske för att Columbus trodde att han kommit till Indien och då var ju fågeln från Indien. Bara fel ”Indien”.
It’s a native American bird.

Kalkonrulle är gott som pålägg på smörgåsen, framförallt till jul. Men kalkonrulle är ju faktiskt också en benämning på en film av ytterligt tveksam kvalitet gällande manus, regi, skådespeleri, etc.

Och på något magiskt sätt är vi tillbaka där vi startade.
Bröd och skådespel.

Idag har vi Netflix och Kentucky fried chicken.
Så sitt ner i båten, gott folk. Allt är som det ska.
(eller… Är det det?)

(Juvenalis gäckande klocka klämtar i fjärran från förr)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *