Anno 1905 träffades Sara Mobschebna Matles och Bejnes (Bernhard) Abraham Isak Meyerovitj i Stockholm. De var judiska migranter från Kejsardömet Ryssland.
Jag vet inte varför eller hur de träffades men 1910 födde Sara en välartad son som kom att bli både älskad och hatad. Han fick namnet Hjalmar, som på fornnordiska betyder hjälmprydd krigare (observera att vikingarna, i den mån de ens bar hjälmar, INTE satte fjantiga horn på dem, slika fantasier får fransoserna stå för).
Namnet Meyerovitj är långt och – let’s face it – klingar inte särskilt nordiskt. Ut med det och in med kortare, men mer … Mehr. Hjalmar Mehr. Kort och koncist fick det bli.
Under hans tid som borgarråd i Stockholm jämnades Klarakvarteren med marken. Han var varken ensam eller först.
Tanken att bygga om den delen av staden hade sin upprinnelse redan under Clas Flemings (Amiralen som testade Regalskeppet Wasa) och sedermera under Albert Lindhagens tid. Tankarna på raka vägar med luft och grönska var inget nytt. Man ville att Norrmalm skulle bli mer sjangdobelt, likt Paris eller S:t Petersburg.
Det gick väl sådär.
Och så har vi då Almarna i Kungsträdgården. Alma träd.
Stadens politiker la 1967 fram en plan för hur city skulle moderniseras. Den fick namnet City 67 (catchy värre!). Enligt planen skulle Kungsträdgården (aka kungsan) få butiker, en biljetthall med nedgång till tunnelbanan skulle upp och Almarna skulle ner.
Året blev 1971 och sågarna kom fram sent om natten till den 12:e maj. Man ville passa på innan folket kunde reagera. Men detta hade läckt så fram kom också stadens protesttanter och dito gubbar och satte sig till motvärn. Folket ville ha sina träd i fred. För att omöjliggöra nedsågandet av dessa klättrade trädkramare (skrivet med respekt och uppskattning) upp i trädens kronor och spände upp hängmattor att sova i.
Almarna vann och står där än. 150 år gamla och spirande i vårens glans. Det stora hotet mot dem är numera almsplintborren som får allt längre säsong tack vare/på grund av klimatförändringar.
Och Hjalmar om vilken man skanderade nåt om “Hjalmar Mehr, nu ska alla almar ner“?
Han hade aldrig ens drivit frågan om kungsan eller almarna. Men det går för fasen inte att komma på ett slagord som rimmar på Grabö, centerpartisten Paul som var gatuborgarråd och drivande i frågan.
Att Hjalmar ligger bakom kulturhuset (där Preisiska palatset en gång låg) utbyggnaden av tunnelbanan och SL-kortet hör man sällan. Känns lite orättvist att han fick så mycket faeces (avser inte göra politisk poäng av detta).
Rivningen av Klarakvarteren innebar bit för bit slutet för Klarabohemerna. Men vi har ju AI, iofs.
Kan man tänka sig en diktstump av chatgpt (INTE gtp, Guanosine-5′-triphosphate) på temat Mehr, klarabohem och naturlyrik ?
[… Nu joddlar ingen näktergal kring dina gränder Mehr /(för övrigt var det, vill jag tro, en vanlig gråsparv blott. Man diktar sig till mod och ro envar efter sitt mått)]
Nostalgin var bättre förr.
Ju förr, desto bättre.
