Den 25:e maj 1973 släpptes albumet “Tubular Bells”. Det var gitarristen och multiinstrumentalisten Mike Oldfields fantastiskt framgångsrika genombrottsverk som soloartist. Han spelar samtliga instrument själv. Billigt men bra.
Delar av A-sidan går i 15-takt, vilket gör den svår att dansa till. Suggestivt. A head turner? Absolut. Jag blev i alla fall besatt av den skivan.
Det blev (sedermera Sir) Richard Branson också och albumet blev det av honom nystartade skivbolaget Virgin Records första produkt och succé.
Virgin Records följde sedan upp genom att ge ut Sex pistols skivor, något som andra skivbolag inte ville ta i med tång. Sen blev Richard Branson adlad av samma drottning Elizabeth som Sex pistols smädade I låten “God save the queen”.
Introt till Tubular Bells hörs i skräckfilmen “Exorcisten” som hade premiär i december 1973. Linda Blair spelar huvudrollen som besatt och Max von Sydow som exorcistisk präst. Det går sisådär (alla dör inte). Filmen är faktiskt baserad på en verklig händelse som lär ha ägt rum 22 år tidigare. Förutsatt att man tror på sånt.
Filmen ses som ett mästerverk i sin genre och var den mest framgångsrika skräckfilmen fram till 2017 då den blev slagen av Det ifråga om intäkter.
Exorcism är för övrigt en märklig företeelse som finns i de flesta religioner. Det kan ju liksom bara utövas under förutsättningen att människor kan bli besatta. Annars funnes inget att exorcera.
(En naturlig fråga i sammanhanget är huruvida tonåringar och fotbollshuliganer ska ses som besatta. Eller om deras vansinne är selektivt.)
Det finns ingen exorcist-utbildning i det svenska prästseminariet i Uppsala (det protestantiska). Så vitt jag vet. Om det finns inom den katolska eller ortodoxa kyrkan vet jag inte. Jag läser inte latin.
Annat är det hos Jivarofolket i det vi brukade kalla Amazondjungeln, men som nu är förbrukad. Det är ett ursprungsfolk som har sin egen animistiska tro på hur verkligheten och andevärlden är beskaffade. De kan ha rätt. Jag har då inte sett en enda ande.
Där är var fjärde person schaman med syfte att antingen hela, dvs driva ut onda andar, eller förbanna, dvs driva in onda andar. De kliver in i nån slags augmented reality, drömresor, genom att intaga namate (inte namaste). Det är saften från “beska lianen” (hayakhuasca) som är starkt hallucinogen och kan ge rent utomkroppsliga känslor. Som LSD. Har jag hört.
Att bli exorcist, schaman, bland Jivaro är en utbildning i sig själv. Man måste bestämma om man vill läka eller förbanna. Och inget sex på ett år. Och magiska pilar, som ingen annan kan se, dyker upp i aspirantens mun. “Pilarna” kallas för tzentzak.
Bara en sån sak…
Processen är alltför omfattande för att beskrivas i detalj. Den som är sugen på att bli exorcist i Sydamerika får googla vidare på egen hand. Jag passar. För annat.
Men Tubular Bells är, 51+ år senare, otroligt bra.
Mike Oldfield har – hittills – skapat ett 40-tal album och sju barn. Två små huliganer, Greta och Noah, fick han med norska sångerskan Anita Hegerland (det var hon som sjöng “Mitt sommarlov” sommaren 1970).
Det ligger i tiden, ity imorgon begynner mitt sommarlov.
======
(jag fördriver såväl andar som tiden när jag skriver)