Nikolaj Andrejevitj Rimskij-Korsakov skrev “Humlans flykt” som ett interludium i operan “Sagan om tsar Saltan”. Resten av operan är mindre känd, åtminstone av såna som jag. Men just den biten kan jag surra i sömnen. Eller om det är snarkningar i harmoni…
Men den där om Asgamen som flyger förbi då? Den har ni hört många gånger. Jo, jag tror det.
Daniel Alomía Robles var en peruansk kompositör och sedermera brandman. Runt förra sekelskiftet korsade han Anderna i jakt på inhemsk musik. Inspirerad av sin tripp i bergen skrev han en sång till operettformen Zarzuela (Man kan skriva sånger till maträtten zarzuela också, om man vill. Det vill man inte.).
Musikstycket hamnade i en pjäs som handlar om tankar om frihet för de förtryckta gruvarbetarna, som såg upp mot skyn och frihetens fjäderfä, som svävade majestätiskt ovanför. Några vändor senare hade sången fått ett eget liv, bland annat efter att den peruanska sångerskan Yma Sumak sjöng den i Holliwood.
Den har framförts i tusentals renderingar sen dess. Jag skulle tro att vi är många som tvingades sjunga den på musiklektionen (stående bredvid tondöva men högröstade Örjan var det en plåga och det har format mitt liv… men det är inget fel på mig. Nästan inget alls, säger min terapeut)
Miljoner blockflöjter har frambringat den låten. Förmodligen inte samtidigt.
Jag vill hellre vara en sparv än en snigel. If I could, I surely would.
Paul Simon skrev den engelska texten till “El condor pasa”. Tillsammans med Art Garfunkel bars den vidare i världen, längre bort än en peruansk brandman kan ha anat för hundra år sen.
En sång om frihet.
