“Vilse vanka våra kosor
och förvisso kan man bli
trött på skådespeleri
och på gamla rim och glosor“
Jag har ännu inte tröttnat på glosor. Uppenbarligen. Jag behöver gymnastisera mina grå.
“Kyndel” är ett konstigt ord. Blev påmind om det eftersom vi nyss passerade kyndelsmässodagen. Jag är inte relischös, men man har lite sånt i bagaget, värdes förlåta. Och ordet är ju lustigt i sig.
På kyndelsmässodagen, för tvåtusen år sen, bar Josef och Maria fram jesus på hans fyrtionde dag. Minnet av detta (som egentligen ingen personligen minns) firas av kyrkan som en ljus fest. Faktiskt som en ljusfest, eller en Missa Candelarum, som det heter på latin. Candelarum har med ljus att göra (Candela, cd, är enheten för ljusstyrka enligt SI-systemet. En cd motsvarar ljusstyrkan på ett vaxljus från en viss distans, närmare bestämt 1 lux på en meters avstånd. Om ni nödvändigt vis vill veta).
På svenska blev candela så småningom Kyndel. Svårare än så är det inte.
Man kan inte stoppa ett vaxljus i en korv (tror jag), men en del korv innehåller Kyndel. Vanligtvis är det Sommarkyndel, Satureja hortensis, som avses. Det är en ettårig ört med ettriga blommor som doftar nektar. Bladen används som krydda till kål, linser, ärter och uppenbarligen korv.
I Rom och andra ställen runt Medelhavet används örten som afrodisiakum, vilket dess latinska släktnamn, Satureja, vittnar om: De småpilska halvgudarna Satyrer. Upptill ser de ut lite mer som du och jag och nertill mer som bockar. Hur nu det är.
Sommarkyndelns storebrorsa heter Vinterkyndel. Satureja montana. Den är kryddigare och dessutom flerårig.
Bröderna är smakrika aptitretare och heter därför Savory på engelska. Efter latinets sapor. Och på såväl bokmål som nynorsk heter Kyndel “Sar”. Jag tror att de tog bort ett “po” de inte behövde.
Varför bröderna Satyr heter Kyndel på svenska? Det finns ju en association, om än en gnutta ekivok:
En Kyndel kan man både tända på och tända med. Som afrodisiakum.
