När jag gick i fjärde klass hade jag en stark fyra i syslöjd. Man kallade mig symaskinens Ronnie Petersson (OK, det sista kan ha varit en överdrift). Vi använde symaskiner från Husqvarna, vilket kan ha bidragit till mitt betyg. Hade jag haft det betyget om inte Erik Jönsson funnits? Definitivt Nej!!
Eller kanske.
Vad hade hela SVERIGE egentligen varit utan denna Erik? Jag frågar åt den bästa vän man kan få för pengar.
Stora delar av Stockholm är skapade efter Eriks skisser, ity han var duktig arkitekt och bra på att rita. Och den svenska historieskrivningen hade sett annorlunda ut. Den av honom initierade skrytboken “Suecia antiqua et hodierna” (Sverige då och nu) är ett graverande (och graverat) mästerverk. På 1660-talet var det nuet då. Det nuet är numer för länge sen.
Bortsett från ritandet så hann Erik med mycket redan under sin levnad (1625-1703): Generalkvartermästare, kommendant, kammarskrivare, kungligt råd, krigsråd, arkitekt, tecknare, landshövding. Etcetera. (Men vem räknar titlar och medaljer i dessa dagar?)
Erik Jönsson är betydligt mer känd som Erik Dahlbergh, det namn han gavs efter det att han adlades 1660. Innan dess var han bara Jöns son. Förvisso också ett bra namn, men det var var och varannans namn på den tiden. Bokstavligen talat!
Så vad har Jöns son med symaskiner att göra?
Under och efter 30-åriga kriget hade det blivit uppenbart att Sverige behövde tillverka vapen i större skala. för att kunna kriga. Man startade gevärsfaktorier (fabriker) i Örebro, Arboga, Västerås, Uppsala, Norrtälje, Söderhamn, Norrköping och… Tadaaa… Jönköping.
Det behövdes vatten till faktorierna men det var inte mycket till flöde i den bäck som gett Jönköping dess namn: Iun. Förledet iun betyder evig, permanent, ständig. Men en bäck är blott en bäck. Just denna bäck fick alltså namnet Junebäcken – icke att förväxla med Junibacken. Där bodde Madicken.
Junebäcken var för övrigt “Eriksgatans” sydligaste punkt vid tiden då kungen reste sitt rike kring för att casha in underhuggarnas trohet och mottaga folkets ohämmade hyllningar. Begreppet Eriksgata hade dock inte med Hr Dahlbergh att göra.
Men ack, vad är väl en bäck i Jönköping jämfört med en hel å i grannbyn Huskvarna? För just där rinner Huskvarnaån till. Och där låg ju redan en gevärsfabrik som Gustav II Adolf lät grunda 1620.
Därför tyckte Erik Dahlbergh att det var en mycket bra idé att 1689 flytta Jönköpings gevärsfaktori till Huskvarna. Kanonbra faktiskt.
Jätten Vist står visst och envist och vaktar norr om Huskvarna. Eller så väntar han på sin fru. Historien förtäljer att jätten Vist grävde upp en 14 kilometer lång grästuva och slängde ut i Vättern så att hans fru skulle slippa bli blöt om fötterna när hon klev över Vättern.
Det kan vara hittepå.
Såna gentlemän ser man inte idag.
“Tempus fugit” står det på många gamla urtavlor. Tiden flyr. Även i Huskvarna flydde den och med tiden måste man diversifiera sig för att stå sig i konkurrensen. Husqvarna hade nämligen privatiserats under sent 1700-tal.
“FYR!!!” gav man i armén. Men 1872 började Husqvarna fyra av och tillverka ugnar och vedspisar av diverse sorter och dessa tog sig uppenbarligen i brasan. Till skillnad från gevären funkar deras vedspisar fortfarande och de kostar muchos dineros. Alltså mycket.
Året efter, 1873, började man tillverka symaskiner. Dessa drevs av pedaler. Precis som cyklar, men med cykel når man längre. Husqvarna började därför tillverka hojar under 1890-talet.
Eftersom man redan var ute och cyklade kunde man lika gå vidare utan tramp. Första motorcykeln kom 1906. Sista exemplaret lämnade fabriken 1988. Under en tid var Husqvarna det äldsta existerande MC-märket. Bara en sån sak. 1943 gjordes ett försök att utveckla och lansera ett landgående fordon, även kallat “bil” efter latinets automobil. Det projektet steg upp som en sol men landade som en pannkaka redan inom ett år. Ungefär som Fords Edsel, men på tre hjul. Är det märkligt att SAAB 92, “Trollhättemopeden”, lanserad 1949, såg likadan ut fast på 33% fler hjul? Nja, det var ju delvis samma designer: Sixten Sasson.
1959 lanserades den produkt som Husqvarna fortfarande är mest känd för. Motorsågen. Förutom det ordinarie sortimentet finns specialmodeller utvecklade för asiater respektive amerikaner. Man kan undra varför. Det gör jag.
Som ett brev på posten kom så deras gräsklippare, en “Handjagare”. Dagens klippare är mer som robotar, tämligen intetsägande men väldigt envisa. Min syster förföljs av sin robot “Hulda”.
När man ändå är ute bland spenaten kunde man ju satsa på andra trädgårdsprodukter. 2006 köpte därför Husqvarna upp företaget Gardena, grundat på 1960-talet. Logiskt. Ett system för att få gräsmattan att växa och så gräsklippare för att hålla gräset på mattan.
Mammas gamla symaskin från 1960 hade ett mycket snirkligt “H” som logga. Helt otippat står det för Husqvarna. Numer består loggan av ett stiliserat muskötsikte med ett H i. Charmigt vet jag inte. Man känner sig nästan lite utpekad.
Det kostade ironiskt nog 1960 sekiner att återställa mammas gamla symaskin från 1960 till prima tillstånd. Vi är lika gamla, jag och symaskinen (Mamma var dock äldre än oss båda).
Så här kommer två sextifyraåringar rusande i nya byxgrenen 200 meter raksöm.
Utan overlockning.
Be afraid. Be very afraid.
Vi spurtar på Eriksgatan.