Snart är det hjul igen (men däremellan kommer midsommar och lite annat jox).
Mitt nuvarande mentala tillstånd började med att jag blandade ihop julros och julstjärna. Den senare har små gula blommor som nätt och jämnt syns eftersom dess stora röda högblad stjäl fokus.
I Mexiko växer julstjärna , även kallad Poinsetta, vilt upp till flera meters höjd. De skulle kunna bli höga även i våra krukor, men hålls korta genom en hormonbehandling som håller dem på mattan. Det är inte okontroversiellt med kemikalier i hemmet.
Julstjärnan har mjölkliknande växtsaft, likt andra medlemmar i familjen Törelväxter (Euphorbiaceae). En släkting till den kallades av ursprungsfolket i Amazondjungeln för “det gråtande trädet”. Kaw-chu. Hevea Brasiliensis tyckte botanikerna var ett lämpligare namn.
Dess växtsaft kunde skördas och torkas till en gummiliknande massa som tack vare sin seghet kunde radera det förflutna. Vi som minns blyertspennor vet vad ett kautschuk är. Det är ett radergummi, ett fysiskt swipe-left för skriven text.
Massan heter alltså gummi (naturgummi) eller latex. Det är en slags elastisk plast, en polymer av isopren (2-metylbuta-1,3-dien). Om man gillar kemi. Eller inte.
Man kan med fog hävda att förfiningen av denna massa genom vulkanisering bidragit till att såväl rädda som förebygga liv. Detta tack var en amerikansk självlärd uppfinnare som hette Charles Goodyear.
Charles hade, sitt namn till trots, förmodligen fler bad years än good years. Goda idéer varvade med konkurser som han överlevde tack vara goda vänner och folk som trodde på honom.
Han fann ett intresse för just gummi. Latex var otroligt användbart, om bara temperaturen kunde hålla sig konstant och om man inte utsatte den för konstiga ämnen, typ salpetersyra. Då kunde den bli klibbig eller vittra sönder.
Av en ren händelse råkade han glömma att stänga av spisen där han råkade ha blandat latex och svavel i en bytta. När han kom till sitt labb morgonen efter hade han en klump i magen och en klump med pinfärskt vulkaniserat gummi på spisen.
Hallelujah moment! Eureka!
Han hade sig själv ovetandes skapat det vädertåliga vulkaniserade gummit.
(tänk er alternativet att han råkat skapa det perfekta gummit, men att huset brann ner innan han insett det…).
Han fick patentet godkänt 24 februari 1839. Sen rullade det på, med och på däck gjorda av vulkaniserat gummi. Innan dess hade däcken haft tveksamma egenskaper, som typ att de vittrat bort under natten.
Men det var faktiskt inte Charles som grundade däckfabriken. (Och det var inte Bibendum – aka Michelingubben – som uppfann det franska köket. Bibendum betyder för övrigt att vara berusad).
Kampen gick vidare.
Charles, som var barn i en sjubarnaskara och själv hade sex barn uppfann latexkondomen 1855. Man kan med fog påstå att han därvidlag förhindrat liv. Och räddat oerhört många från att bli smittade och dö av veneriska sjukdomar.
Samma, 1855, år blev han utnämnd till riddare av den franska hederslegionen. Om det var för vulkaniseringen eller för kondomen är oklart. Helt klart är att dödligheten i syfilis historiskt varit extremt stor bland franska militärer. Den kallades ju för Franska sjukan av ett skäl.
Charles Goodyears definitivt värsta år var 1860. Han var själv svårt sjuklig efter alla experiment med skadliga substanser. När han fick höra att hans dotter var döende köpte han en sistaminuten till båten till New York. När han kom iland fick han höra att hans dotter hunnit avlida. Han kollapsade av sorg och dog några dagar efter sin dotter.
Första hjuli 1860.
Det snurrar framåt på en av de största av alla molekyler som människor syntetiserat. Gummidäcket. Det är EN (1!) molekyl.
