Jag har alltid velat åka till Sydamerika. Guatemala, kanske? Olmekernas och Mayafolkets vagga, med en historik som tar sin början för kanske 4000 år sen.
Där ligger vi i lä.
Till vårt försvar kan anföras att våra kalendrar funkar bättre just här och nu. Den senaste mayanesiska kalendern slutade anno 2012, vid vintersolståndet den 21 eller 22 december.
Mayafolket hade en matematisk bas på 20, ett vigesinalt talsystem (som vi kunde ha om vi räknar både fingrar och tår). Det gör att den högst överordnade kalenderenheten, Alautun, spänner över 63 miljoner år. Det låter optimistiskt.
Jag vill inte låta nedlåtande, men jag vill beklaga alla eventuella överlevare från Mayaepoken som inte ännu förstått, att er kultur tog slut snudd på 63 miljoner för tidigt (Almanacksförlaget har förmodligen inte heller nån större chans att överleva detta millennium, så vi ska kanske inte vara så kaxiga).
Guatemala ja.
Med fantastiska pyramider, vulkaner och en massa träd. Tydligen är EN uttolkning av ordet Guatemala just detta: Land av träd, från Aztekiska ordet “Quauhtemallan”. Men det visste ni säkert redan.
Själv gick jag länge omkring i den bergsäkra förvissningen om att “Guatemala” skulle komma från Spanskan. Agua te mala. Skippar man ett “te” så får man översättningen “Dåligt vatten” (vilket kan räddas med lite te). “A”-et då? Äsch, det blir bara en bättre story om man tar bort det också.
En helt annan – och i min smak betydligt mer tilltalande – tolkning är att landets namn kommer av det mayanesiska ordet “Guhatezmalha”. Detta pga den vulkan som vid ett utbrott nästan pulvriserade Santiago de los Caballeros de Guatemala, det som nu är gamla stan i Guatemalas huvudstad (som lämpligt nog heter Guatemala city) .
Och vad betyder då “Guhatezmalha”?
Jo….
Berg som kräks vatten.
Självklart. Och som en skänk från nån ovan får jag ändå lite rätt.
Guatemala via Agua te mala, dvs dåligt vatten, till berg som kräks.
Med en dåres envishet kan man intala sig vilka galenskaper som helst. Follow my lead.