Från malm till mynt

Jag kanske har gett intryck av att vara omotiverat fäst vid det numismatiska, efter min rant om korvören. Min plånbok bär pinsamt vittnesmål om det motsatta. Där bor bara plast. Och konsumkvitton  (coop, ska det heta).
Nothing to see here.
Move on.

Men jag har “råkat” skriva om mynt och jag gillar ju Stockholm med dess bergspartier och åsar, ja dess malmar alltså.

Vad betyder malm?
Jag har hittat två delvis olika förklaringar. Att det skulle vara beteckningen på ett skogsbevuxet område utanför samhälle. Eller att det skulle betyda ås eller berg. Jag väljer nog båda som hyfsat rimliga. Ett eventuellt skogsområde på ett berg eller en ås.

Det lite ironiska är att den enda Bergsgata som finns i Stockholm ligger på kungsholmen, som inte anses vara en malm, trots att här finns/fanns några malmgårdar. Shoppingcentret Västermalmsgallerian är till namnet en styggelse. Usch och fy. Det skulle heta värstemalm. Eller gråmunkelidrets galleria.

Det är såklart legeringens fel.

Malm är nämligen också benämningen på en legering, dvs en homogen blandning av metaller. Just malm består av cirka 80% koppar och 20% tenn och ibland lite tenn, zink eller bly. Men ingen Stig Malm.

Dessutom är malm det som värdefulla metaller utvinns ur. Malm kanske?

Legeringen malm används för att göra ljusstakar och takkronor. Men inte tiokronor. Till dessa återkommer vi strax.

För i tiden, innan jag föddes, ansågs malm lite”fulare” än Brons (koppar och tenn) eller mässing (koppar och zink), eller åtminstone mindre specificerat (lite grann som kaksmulorna man gör arraksbollar av, dvs man tar de smulor som trillar ner på golvet och tillsätter lite spritsmak).

Tills ganska nyligen var jag mer förvirrad och trodde att järnåldern kom före bronsåldern. Crazy. Jag hade glömt bort vad jag lärt mig i skolan. Vem kunde tro det?

Först var det sten, sen kom koppar (ja, faktiskt, under en föredömligt kort period typ innan man insåg att det var lite dyrt) och sen kom Bronsåldern och sen kom Järnåldern. Och sen kom vikingarna och snodde med sig allt sånt.

Den observante märker att vi varken har malmåldern eller mässingsåldern. Varför? Det känns som att man lite för snabbt räknat förbi dessa åldrar (Att vissa har medelåldern inne är ett faktum, inte direkt en merit, kanske).

Vi som varit med ett tag minns säkerligen och med en skvätt otillbörlig nostalgi ettöringen som försvann (icke att förväxla med hundraåringen som försvann). När den sista ettöringen präglades 1971 präglades den av sin kopparhalt. Tvåöringen försvann i samma fart.

De första mynten i Sverige präglades, till ära av Olof Skötkonung, med texten Ulavas rex sveno’ (’Olof, svearnas kung’). Känner ni nån Olof så kalla honom Ulavas. Garanterad succé.

Platsen var Sigtuna (som faktiskt har en malm och där vår dåvarande prins Carl Gustaf pluggade med Jompa som lärare) och det var en vacker sensommardag anno 995 (osäker på vädret och årstiden).

Bronsåldern ja. Ordet Brons kommer sannolikt från Medelhavets eget maritima Krylbo: Brindisi i sydöstra regionen Apulien i Italien. Nästgårds till Brindisi finner vi San Vito dei Normanni, som fått sitt namn efter normanden (dvs halvvikingen) som erövrade södra Italien på 1000-talet. Vad duktiga vi vikingar var redan då.
*slår mig självironiskt på bröstet*

Mässing?
Namnet antyder språkligt om ett släktskap med zink. (Mäh… Zink då??!!). Koppar (65%) och zink och ibland lite annat. Släng i en näve nickel så får vi nysilver.

Nordiskt guld?
Bättre än brons på tremilen.

Fast egentligen menar jag den mässingsliknande legeringen benämnd Nordiskt guld, bestående av 89 % koppar, 5 % aluminium, 5 % zink och 1 % tenn. Det är den legering som den svenska tiokronan OCH euromynten är gjorda av.

Tiokronan är för övrigt det enda myntslag vi har kvar (av de vi hade när jag växte upp). Och såna där plastflärpar man stoppar i för att få ut en kundvagn (de kommer aldrig bli värda sin vikt i guld).

Slutligen, nästan…
Hela denna rant har sitt ursprung i bifogade självupptagna bild föreställande en… äh ni ser.

Fågeln säger: “Mamma, mamma, titta vad jag hittade. Han låg där i bara mässingen. Can I keep him? “

I bara mässingen?
Det är när försilvringen skrubbats av och avslöjar den nakna sanningen. Det är ju bara mässing.

Eller malm.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *