“Whiff whaff” respektive “Flim flam” kan man tänka sig som onomatopoetiska ord för det fantastiska fenomenet. Men Gossima?
WTF?
Man tror att det var brittiska militära officerare som antingen uppfann eller upptäckte nån variant av spelet under sina irrfärder i Indien. I början spelade man på ett bord med uppställda böcker och med varsina böcker slog man en golfboll över till den andra sidan. Vi pratar om mitten av 1800-talet då bollsinnet var större än läslusten.
Officerarna tog med sig spelet till det engelska fastlandet och rätt snart tog det fart bland noblessen. Tänk ett spel som man kan spela inomhus när det regnar. Just ja. England var det ju. Där regnar det allt som oftast.
Så de skrev om reglerna och bytte namn. Till Rumtennis.
Spelet utvecklades med tiden med bättre bord, att ett riktigt nät fick plats på bordet, att böckerna byttes mot gummiklädda rackets och att golfbollen byttes mot en celluloiddito. (I detta sammanhang är “dito” samma som boll, men dito låter mer classy).
Någonstans mot slutet av 1800-talet fick spelet namnet Table Tennis eller Ping-pong. Det sistnämnda fick man stryka, eftersom ett bolag redan hade namnskyddat det. “Lagspel” i sann juridisk anda.
Det var en engelsk kommunist, Ivor Montagu, som tog spelet till Kina som ganska snart kammade hem sportens främsta trofé, Swaythling-pokalen. Denna var donerad av Lady Baroness Swaythling, Montagus mor, som tillhörde den berömda bankirfamiljen Rothschild. Hon var förmodligen inte kommunist.
Så Table Tennis blev bordtennis på svenska och Ping-pong blev till eh… pingpong. Också på svenska. Fast det säger man väl inte. Det är antingen bordtennis eller PINGIS!
Jag älskade att spela pingis men slog aldrig riktigt igenom i internationella sammanhang. Jag var dock bland de fem bästa i vår lokala klubb. Och bäst på rumpa… eh rundpingis, vilket innebär att ett stegvis minskande antal idioter lallande springer runt ett bord för att komma först till bollen.
========
Det var min pappa som lärde mig spela pingis. Han var flygare. Varför han inte lärde mig flyga undrar jag också. Bättre betalt.
På torsdag är det Kristi flygaredagen, på tal om flygning. Eller Kristi himmelsfärs, som jag länge trodde att det hette. Då var det take-off för Iesus med Divine Airways, 42 dagar efter sin egen korsfästelse (40:e dagen efter påskdagen). Jag har dock aldrig betraktat pappa och Kristus som kolleger.
Efter ytterligare tio dagar är det dags för “Pentecost”. Här försöker jag inbilla den läsande publiken (sluta spela pingis med böckerna!) att jag kan grekiska genom att säga att Pentecost betyder 50. Men det är det pentikosti som gör på modern grekiska
På den femtionde dagen efter korsfästelsen, dvs tio dagar efter Jesus uppflyttning till en högre division, kom så den heliga ande flygande ner över folket och helt plötsligt hade alla gått på Hermodskurser i olika språk. Babels torn byggdes väl också vid samma tid?
(förlåt om jag låter vanvördig).
Snacka om lallande… eller tungomålstalande.
Pentecost, pentakosta, pinksteren, etcetera. Varför alla dessa onödiga stavelser? Varför inte bara “Pingst”? Kort och koncist.
Och varför avgörs inte VM i bordtennis under pingsten? Pingst-pingis. På svenska vore det en given succé.
En miljard kineser kan för övrigt inte ha fel. Det heter Ping pong.
