Tvåhundrasextontusen kronor.
Per kvadratmeter.
För en 232 kvadratmeter stor lya på Riddargatan på fiiina Östermalm i Stockholm. Varje kvadratmeter motsvarar en årshyra för min etagevåning i orten.
På den “gamla goda tiden” (aka medeltiden) växte Stockholm utåt ifrån Stadsholmen, det som vi idag kallar Gamla stan. Då var stan ultramodern med soptömning genom fönstren och ner på gränden utanför. Ingen risk att nåt fastnar i sopnedkastet. Smart.
Gösta Eriksson Vasa intog kungatronen 1523 och några år senare, under reformationen, kastade han ut allt katolskt från stan. Gråmunkarnas boställe på deras holme fylldes istället på med pest- och leprasjuka. Så småningom kom man fram till att det luktade illa i gamla stan. KAN ha berott på att Gråmunkeholmen ligger uppströms från Stadsholmen. Smart som Gösta var flyttade han mot slutet av 1550-talet de leprasjuka till ett nytt hospital i Danviken.
Och sen dog han två år senare.
So it goes.
Norr om stan låg Brunkebergsåsen, som är en rullstensås. Mald sten alltså. Typ. Och vad kallar man sådan mark?
En MALM! Såklart. Och området norr om Stadsholmen döptes till Norrmalm. Det är länge sen där låg en tydlig ås, de sista resterna försvann med Klarakvarteren.
Södermalm då?
Den hette förr i tiden Åsön. Trots att åsen ifråga främst var förkastningsberg och dessutom karg att odla på. Men den fick i alla fall heta Södermalm allteftersom små plättar bit för bit blev odlingsbar mark. Området kring sjön Fatburen var sjöbotten och rätt bra att beodla och dito – bygga. Fatburen var rik på fisk och sedermera avskräde för att under slutet av 1900-talet fyllas på med hipsters.
Men så har vi då Östermalm…
Fordom hette området Ladugårdslandet och var en del av det Kungliga Djurgården. Det var ett område lagt för fäfot. Det skiljdes av från Norrmalm vid den bäck, Rännilen, som förband Brunnsviken med Nybroviken, som då kallades Katthavet (många voro de katter som däruti dränktes).
Det var en sketen illastinkande bäck som fylldes igen när man grävde kanal från Brunnsviken till Östersjön vid Ålkistan. Rännilen rymmer än idag lite skit men heter numer Birger Jarlsgatan.
So it goes.
När vi 1810 fick låna in släkten Bernadotte på obestämd tid förlade Carl XIV Johan sina militärtruppers övningar till Gärdet och från det lilla palatset vid Borgen kunde han övervaka övningarna. Sin fru Desideria övervakade han lite mindre så hon drog söderut igen. Oscar fick vara kvar.
Men hallå…
Det finns väl ingen ås på Östermalm?
Det finns det verkligen inte!
Men vilken IT-miljonär skulle vilja ha adress på ett ladugårdsgärde? Just det. Ingen!
Så därför fejkade man lite och låtsades att det var lite finare där och 1885 döptes Ladugårdslandet om till Östermalm
*alla gör vågen*.
Om jag är bitter?
På vaddå?
Att jag kan bo 232 år i min etagevåning i orten för samma pris som nåt pucko betalade för att bo öster om den stinkande bäcken?
Nädå.
Men lite irriterande är det att jag inte kommer bli så gammal. En tröst är att det kommer ingen miljardär bli
So it goes.
Ha en bra lördag.
