“E pericolosi sporgersi dal finestrino” stod det på fönsterkarmen på de italienska järnvägsvagnarna på den gamla goda tiden, när man som ung och fattig student tågluffade i Europa. På de svenska tågen stod det “Luta er ej ut genom fönstret” samt “Kasta ej ut föremål som kan orsaka brand eller annan skada”.
De sistnämnda förmaningarna satte jag gärna ihop till ett “Luta er ej ut genom fönstret om ni kan orsaka brand eller annan skada”.
Och så har vi den så länge mystiska förkortningen som stod vid utgången på vissa svenska tåg: “TGOJ”. Mysteriets förklaring ledde till än mer förvirring och idel nya mysterier. “Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds Järnvägar”.
Ja, järnvägar var ordet (och vad är ett Gränge?).
Grängesberg.
Den ursprungliga benämningen var sannolikt Grangärdes berg, men något etymologiskt släktskap finns också med “Grænughe sior”, som betyder den graniga sjön.
Att Grängesberg i dalaskogarna skulle vilja ha nåt slags järnväg till Oxelösund vid kusten kan låta märkligt. Men mot bakgrund av att gruvan vid Grängesberg varit ett av världens största malmfyndigheter från sen medeltid till 1989 då de tackade för sig, och att Oxelösund var en naturlig exporthamn så är det mindre långsökt. Det behövdes en effektiv fraktväg för malmen. Svårare än så är det inte.
Men varför det stod TGOJ i passagerarvagnarna är fortfarande oklart. För vår hjärnkapacitet, kanske?
Med start 1897 köpte gruvbolaget TGO/Gränges upp privata järnvägarna och metallindustrier utefter vägen till det Stora Blå, dvs Östersjön. Av en händelse var det samma år som Grängesbergs ölbryggeri grundades.
1893 byggdes en 15 km lång kabel mellan Hällsjön och Grängesberg för överföring av trefas växelström. Nytt världsrekord, men det är slaget med hästlängder. Extremt långa hästar!
På 70-talet blev man tvungen att flytta centrum i Grängesberg för att gruvan behövde marken under jord. Och för att marken i centrum började spricka. Man byggde en ny kyrka och den gamla kyrkan flyttade man till Orsa där den blev kyrkolokal för Betelseminariet.
Outgrundliga äro Gränges järnvägar.
I den östra änden, dvs Oxelösund, byggde man om hela samhället för att det skulle rymmas en bangård etc för Gränges tåg och för att de skulle kunna tuffa på hela vägen ner till hamnen.
Snacka om att kratta manegen för Sveriges då framgångsrikaste företag, som sedermera blev SSAB ihop med Norrbottens Järnverk (Norrbottens Järn var dock ett proggband med Ted Ström som primus motor. Men det var ett sidospår om En vintersaga).
Numer tar det fem byten och 5.5 timme om man reser med kollektivtrafik från Grängesberg till Oxelösund. Om ni åker nu. Om ni väntar en timme till blir det nio byten, varav fem bussar, och framkomst halv åtta i morgon bitti.
=====
Ett lämplig sidospår till TGOJ är ju då bryggeriet. 1855 flyttade flyttade Jens Fredrik Oscar Spendrup, med brännvinsbrännandet i arv, från København till Östra Karup i Halland. 1923 köpte hans sonson Louis Spendrup upp Grängesbergs bryggeri för 65 tusen sekiner. 1982 döptes Grängesbergs ölbryggeri om till Spendrups. Ett dop i öl får man hoppas.
Namnet Spendrup känns kanske inte, så svenskt. Det är det nämligtvis inte. Det är taget efter byn Spentrup på Jylland i Danmark, ett stenkast från där jag drack ett av de vidrigaste ölen jag haft oturen att träffa på. Det var faktiskt inte Spendrups fel.
=======
Och så har man då återigen trotsat SJ:s och Robert Karl-Oskar Robban Zero Broberg förmaningar:
“Don’t lean out of your head”
Jag tror tvärtom. Den som lutar sig ut får se både sig själv och världen. Och min nyfikenhet förbjuder mig att hålla mig innanför fönsterramen.
