Jag tyckte jag såg Ingemar Stenmark på systemet. Han kryssade karakteristiskt mellan hyllorna. Men så var det ju inte han.
Men vad har egentligen hänt med alla gamla sköna ”alpinister”? För på systemet hänger de tydligen inte.
Minns ni Elena Matous?
Inte?
Hon var Irans främsta slalomstjärna på 70-talet (Iran är ju vida bekant för sina fantastiska skidorter). Dessutom tävlade hon för Italien och San Marino – som aldrig skrev under fredsavtalet i Osnabrück 1648 (Westfaliska freden) och som enbart på papperet inte slutit fred med Sverige (eftersom vi aldrig nånsin varit i krig mot San Marino) – samt för Luxemburg.
San Marino är i princip en stad på ett berg. Det är en lilliputtstat utan skidbackar och vars innevånare kallas Sanmarinier. Nationaldrycken är Samarin *skojar bara*. Det är nog samma vin.
Nästa lilliputtstat utan skidbackar är Luxemburg, fast deras demonym är Luxemburgare. De hade sin mest lyckade skidimport i österrikaren Marc Girardelli. Han räknas som den tredje mest framgångsrika alpinisten efter Stenmark och Herman Maier. Luxemburgare har bryggt bira sen 1300-talet. Godare än Samarin. Och med bubblor.
Åter till Elena. Hon blev Sanmarinier 1973. Och så var hon gift med den där eviga eftersläntaren, italienaren Fausto Radici. Och HAN var lite speciell. Lyckosam? Det är nämligen vad fausto betyder. På latin.
Fausto Radici föddes 1953, med medfödd ärftlig glaukom (grönstarr) vilket medförde att han vid tre års ålder blev blind på ena ögat. Trots detta handikapp lyckades han hålla sig i absoluta alp(in)toppen i fem år. Tänk att svischa fram mellan slalomportarna med syn på bara ett öga. Och ändå nästan vinna såå många gånger. Men bara nästan.
Det är som om han hade slutit en pakt med djävulen själv. Om detta skriver Johann Wolfgang Goethe i sina pjäser om Faust. Nu var han iofs inte först på den bollen. Redan på 1500-talet cirkulerade berättelsen om mannen, myten, besvikelsen Dr Faustus.
Elena lever i högönsklig välmåga, men Fausto har på tragiskt manér tagit liften till högre rymder.
Såvida inte djävulen cashat in.
P. S. Goethe var en pöt
(bilden är en JAN Stenmark)
