Pedagogen, psykologen och filosofen Lev Vygotski föddes i Kejsardömet Ryssland 17 november (eller vad det nu blev, oktoberrevolutionen 1917 var ju november för alla andra) 1896 och dog i CCCP (Sovietunionen) 1934, 38 år gammal av TBC.
So it goes.
De mesta av hans pedagogiska tankar började sippra igenom spjälorna i järnridån under 60-talet. Stalin hade ju förbjudit undervisning i pedagogik.
En av de centrala är teserna om proximala inlärningszoner. Man kan – extremt förenklat – säga att det handlar om gapet mellan barnets nuvarande förmåga och nästa steg att nå upp till.
Enklare uttryckt i form av en uppmaning: Anpassa utbildningen/fostran till den plats där barnet mentalt befinner sig, så att det kan och vill sträcka sig efter nya kunskaper.
Eller så kan man applicera Vygotskis tankar på hur man når en publik med sin agenda. Inom politiken (där hänger frukterna ofta lågt) . I reklam (fikonspråk).
Eller som i mitt senaste exempel på bensinmacken.
Jag (som allergiker):
“Vad innehåller premiumkorven?”
Hon (som stod där):
“Jag ska se… 11 gram protein, 20 gram fett och 3 gram kolhydrater”
Vi var INTE på samma nivå.
Min far (här kommer det minst nödvändiga att kunna) var fantastiskt bra på att lägga bollen så att jag kunde nå den med fingertopparna, eller snarare att väcka min nyfikenhet och vilja att sträcka mig efter mer kunskap (tack, pappa).
Och han hade absolut inte en susning om Vygotski. Det gick bra ändå. Jag lär mig än.
