Om jag vore typ 50 år yngre och engelsman… då skulle jag kunna vara bollkalle på Wimbledon (Ball Charlie, som det absolut inte heter). Det hade vart skoj.
Men definitivt INTE om det är Ivo Karlovich som servar. Såvida jag inte får stå bakom honom hela matchen. Med en serve på 251 km i timmen blir det en väldigt hård boll att få på sina eh… bollar. Han är en hard server, får man nog säga.
Betydligt mjukare är SoftServe. Det är ett Ukrainskt mjukvaruföretag, med rötter i Lviv, som jag inte hade hört talas om (företaget). Lite märkligt med tanke på att jag kör yrkestrafik och Softserve ligger bakom Birdsview som både pyttemjuk och glassögonen använder i sina kartprogram. Med birdsview genereras en 3-dimensionell vy över nejden. Tur att man slipper köra fågelvägen…
(jag har krypterat företagsnamnen så att ni inte ska förstå att det är Microsoft och Google jag menar).
SoftServe är gigantiskt stora i Östeuropa, 12000 anställda. Där ligger jag i lä. Jag har bara mig själv att skälla på när jag jobbar dåligt.
Företagsnamnet är ju ganska skoj i sig. Soft serve är engelska benämningen på det som vi på svenska kallar mjukglass. Och Wiff-, waff är ett utdött namn på pingis, men det skulle kunna vara ett smeknamn på strutkex. Wafer betyder ju kex…
“A soft serve in a wiff-waff, if you please”.
Det var ingalunda SoftServe som uppfann mjukglassen. Den första mjukglassmaskinen designades av amerikanen Charles Taylor redan 1926.
Men det var nog glassgubben Tom Carvel som gjorde att det blev en succé. “Det började som en skakning på nedre däck”. Han fick helt enkelt punka på ett däck på sin glassbil och stod upp till knäna i smältande glass. Vad gör man? Man ler och säljer glassen så snabbt det bara går. Det blev mäkta populärt och snart nog gick ungdomarna omkring på nätterna och skar hål i glassbilsdäcken (Detta sista var helt och hållet en fantasi från min sida, värdes förlåta).
Detta hände den 28:e maj 1934. En dag att minnas eftersom det var Memorial day.
Det är annars en populär myt att Margaret Thatcher, Englands då (1940) blivande premiärminister och iskall järnlady, skulle ha uppfunnit mjukglassen. Det faller på sin egen orimlighet. När var kallt järn mjukt senast?
Däremot lär hon ha varit med om att ha tagit fram ett brittisk recept på mjukglass. Utan kex. “No kex, please. We’re brittish”
90 år efter dess tillblivelse rullar mjukglassen åter in över våra solindränkta stränder. Det gör den rätt i. För en sak är säker:
Med alla dessa plusgrader som anfaller oss från alla håll blir mjukglass en hårdvaluta.
Eller… I scream, you scream, we all scream for ice cream….
