Jag kör taxi. Det är iofs ointressant. Det roliga är de fenomen man snubblar över.
Clas Fleming (née Larsson) var svensk (född i Finland) amiral och sedermera stadsplanerare. Honom förutan hade vi sannolikt haft en turistattraktion färre i Stockholm.
När stabiliteten på Regalskeppet Vasa skulle utprovas vid Skeppsbron en augustidag anno 1628 lät han ett gäng skeppsgossar springa från ena sidan av båten till den andra sidan. Fram och tillbaka några gånger, för sen började skeppet luta lite mycket. ”Seså, det får räcka nu!”, tyckte Clas (han kan ha sagt nåt sånt).
Dagen efter gick de ut live med regalskeppet Vasa och efter några hundra meter sjönk den som en sten, överladdad med fina kanoner och med alldeles för hög tyngdpunkt.
333 år senare bärgades den.
Men det är inte min story, även om begreppet Classe i sjön skulle kunna vara en lustighet.
Nä, det som amiral Clas Fleming gjorde, förutom att spela sänka skepp, var att börja systematisera Stockholm genom att namnge kvarteren i det som var stan. “Stan” var i och för sig både Stockholm, dvs staden mellan broarna, kungsholmen och Åsön, och Norre förstaden som i princip var Norrmalm. Han hade ju nån idé om att låta Drottningholmsvägen sluta i Kungsträdgården.
Nånstans fanns en logik i namngivningen av gator och kvarter, nåt slags röd tråd. Hade jag för mig. Gatunamnen i staden är ju logiska. Kvartersnamnen I gamla stan är mestadels gamla grekiska gudar och historiska personer. Fint så.
Men så faller man så över denna kvarterskarta över just Kristineberg. Och mitt ordningsinne kantrar, inte helt olikt Regalskeppet Vasa.
Helt plötsligt fattar jag hur ingenting hänger samman. Detta fenomen, snarare än intressant men onödig kunskap, roar mig, för jag hittade först ingen röd tråd.
Nätrullare och Hemsöborna. Kräftan och Jerusalem. Jo, det är till del verk av August Strindberg. Men vem skrev Nätrullaren? Inte var det Clas Fleming.