Tankar om vett och etikett och om charm .
VETT i största allmänhet är nåt man får med sig hemifrån och från sin sociala miljö. Skola, kompisar, sociala media *lol* etc. Har jag hört.
Till min mors förtvivlan fick jag inte med mig hela boken om ETIKETT och såväl hon som Magdalena Ribbing have left the building.
Etikett är formaliserade “regler” för hur man ska bete sig. Det är nämligen precis vad ordet betyder. Lapp. Men fenomenet med nedskrivna regler är betydligt äldre än ordet etikett.
Ptahhotep, den egyptiska gamle visiren, skrev om “Ptahhoteps maximer” redan för 4400 år sen. Dessa nedskrivna levnadsregler omfattar sanning, självkontroll och vänlighet mot andra människor, att lära sig genom att lyssna på andra, att vara medveten om ofullkomligheten i mänsklig kunskap, att det inte är mänsklig svaghet att undvika öppen konflikt när detta är möjligt, etcetera.
Inte heller hans skrifter fick jag med mig, om än jag hyllar dessa principer. Det borde nog alla göra.
Solkungen, dvs Louis XIV (det fjortonde luddet, dvs Ludvig den fjortonde) lät trycka upp lappar som han delade ut till noblessen, så de skulle veta hut, dvs bete sig. Förmodligen syftade det till att hålla den franska överklassen i schack. Matt blev han efter 72 år på den franska kungatronen med – eller trots – sin lite lagom ödmjuka devis om att “Staten, det är jag”. Även det är en etikett (att sätta på sig själv).
Vår moderna syn på etikett i sociala sammanhang är att det ska underlätta i kommunikationen mellan människor.
Men etiketter är alltså också lappar man kan sätta på både folk och försändelser. “Klimpens betong och begravning AB, Korpilombolo”. Det paketet går nog fram. “M Sjögren, skribent “. Där går nog inte hissen ända upp.
Våra reptilhjärnor etiketterar våra observationer, som ett sätt att kategorisera och rationalisera en komplex omgivning. Det är mänskligt. Men viktigt att minnas skillnaden på etikett och objekt, i synnerhet när det gäller människor.
En reflektion är att ju fler intryck vi måste processa i denna alt mer komplicerade värld, desto mer hemfaller vi åt att etikettera på enklast möjliga sätt. Fördomar vinner terräng i brist på kapacitet att ecce homo och utan förmåga att processa multivariata – BIG – data.
(Slut på reflektionen)
Ordet “CHARM” ligger i samma environg som social etikett. Nån har definierat charm som förmågan att få andra att känna sig väl till mods. Jag tycker den förklaringen håller.
I filmen Greystoke (1984, Regissör Hugh Hudson, Christopher Lambert som Tarzan) begår denne ett etikettsbrott som får sällskapet runt middagsbordet att chockerat dra efter andan av pur förhäpenhet.
Läge för värden att slå den apskolade mannen på fingrarna? Men nej. Värden säger “Excellent idea!” och gör som vilden. Att hävda etikett i ett sådant läge för att lyfta sig på andras bekostnad hade varit charmlöst och därmed kontraproduktivt.
(En liten parentes: Andie MacDowell gör sin filmdebut i denna film 😍)
Meeeen
Sluta läs detta nu!
Lägg ner mobilen vid middagsbordet! Ni kan ju alltid umgås med varandra i stället. Det är charmigare.
