Tidigt tevespel

Myrornas krig slutade alltså oavgjort.

När jag växte upp var det ofta ett flimrande gytter av vita och svarta prickar ackompanjerade av ett satans oljud på vår teve. Brus kallas det. Detta fenomen utspelade sig de stunder då den då enda kanalen inte sände något program alls. Vilket var i princip hela dagen och definitivt hela natten. Svartvitt var det också. Dygnets alla timmar.

Inför sändning var det viktigt att tevekamerorna kalibrerades för att korrekt förmedla till tittarna det som kameramannen såg. Man införde “testkort” med mönster på. Det var såna kort man “höll upp” framför kameran. Och det var också den typen av kort som tittarna fick se en kort stund innan sändningen startade med TV-nytt klockan 18. Fast då hade det testkortet fått en alldeles egen tevekamera med ett inbyggt fast kort.

Det fanns ett antal varianter av testkort, beroende på land, sändare och teveformat. På Philips TV laboratorium i Köpenhamn jobbade en ingenjör som hette Finn Hendil. Han designade det testkort som kom att bli det mest dominerande i världen: PM5544 (se testbilden nedan). Året var 1968. Redan året innan (1967) hade Sverige fått färgteve. Och året efter (1969)  fick vi en till tevekanal. Det var där som flickorna på TV2 jobbade.

På den tiden var teve analog. Ett katodstrålerör (CRT) sprutade ut en stråle av elektroner mot insidan av skärmen vi såg på. På insidan fanns punkter som fluorescerade när elektronerna slog ner. Strålen svepte över skärmens insida horisontellt över ett antal punkter och vertikalt över ett antal linjer.

Och här ligger pudelns kärna begravd.

Länderna hade olika frekvenser och olika antal punkter och olika antal linjer i sina sändningar (Häpp!). Därför måste varje teves CRT vara inställd på att stråla ut i synk med tevesändningen. Rätt frekvens. Rätt antal punkter horisontellt. Rätt antal linjer per sekund.

Här blir det rörigt rörande olika teveformat.
I större delen av Europa, Oceanien, Afrika och Sydamerika var PAL den dominerande standarden. 50Hz, 576 linjer vertikalt, 665 linjer horisontellt.

NTSC tillämpades I Nordamerika, resten av Sydamerika, Japan och Filippinerna. 60Hz, 483, 638 (?, osäker)

SECAM, Séquentiel Couleur à Mémoire, i Frankrike, Ryssland, resten av Afrika. Och där har vi ytterligare 6 olika standard till som alla heter SECAM nånting. .

Eftersom utsändning och teveformat har olika spec så måste varje testkort vara matchat mot tv och utsändning. I USA hade de varit ett testkort som kallades The Indian head, ity den innehöll en bild av en svartvit … Native American.

29 oktober 2007 släcktes det analoga tv-nätet i Sverige och allt blev digitalt. Inga fler tårar över testbilder. Sändning dygnet runt (hur kul är inte snooker på tv?).

Nu klagar folk på att de inte förstår den moderna tekniken. Det förstår jag. Men testa att förstå nedanstående mening, tagen från Wikipedia.

“Grunderna i PAL och NTSC är väldigt lika; en kvadraturamplitudmodulerad bärvåg som bär krominansinformationen vilken läggs till luminansvideosignalen för att skapa en grundläggande kompositvideo “.

Det ÄR bättre med myror på skärmen än myror i huvudet.
_________

Jag har en plan.

Vi har chromecast hemma och till den kan man lägga upp en skärmsläckare i form av en bildvisning.
Googles egna bilder.
Eller ens egna.
Och jag tänker fota en serie bilder av testbilder och lägga upp.

Sen tänker jag bjuda in områdets barn och visa dem hur jäkligt vi hade det, vi som växte upp när dinosaurierna ännu trampade ner våra rovor.

För övrigt… När man pratar om tjock-teve tror dagens ungdomar att man pratar om nån bantnings reality show. De fattar inte att man fick offra 25% av vardagsrummet för att man inte ville missa anslagstavlan.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *