Lite (ganska mycket) om SoFos färggranna grannskap, en guidad tur genom tid och rum
(läses på egen risk. scrolla vid tidsbrist, läsleda eller rädsla för att få reda på något nyttigt)
SoFo får inte heta så längre eftersom kanal 5 använt det till nån serie. Den minns ni väl? Inte jag heller. SoFo på Södermalm däremot. Svårt att glömma.
SoFo???
SoFo betyder South of Folkungagatan (I Stockholm). Områdets affärsidkare och restauratörer ville göra hipsterkvarteren på Södermalm ännu hipstrigare och tyckte att området skulle påminna om Soho (South of Horton) i London.
O So Formidabelt. Det kunde också ha anspelat på Sofiakyrkan, iofs.
Men vi backar lite.
Om man tar en framtida promenix från den blå tunnelbanans djup, cirka 90 meter under Saltsjöns yta, kommer man via Sofia station upp i Stigbergsparken. Om man tar sista styverns trappor upp kommer man till norska kyrkan, kronprinsessan Märtas kyrka.
Så skoj ska vi inte ha det!
Nej, vi går i sakta mak söderut uppför Erstagatan (eller Borgmästargatan) och korsar då Åsögatan och Bondegatan och så kommer man fram till Skånegatan. Tvärs över gatan ligger Vitabergsparken.
Det kvarterets namn är paradoxalt nog “Stenkolet” (obs! ha stenkoll på stenkol som är svart, icke att förväxla med brunkål som man kan äta… och som är brunt).
Varför heter detta område öht Vita bergen? Det är ju mest av allt grönt. Men Åsön (Södermalm) var från början kargt och inte alls så grönt som nu. Och då det begav sig tyckte man att berget var lite vitare just här. Tada!
Man kan snirkla sig upp till Sofiakyrkan (gör det!) via Stora Mejtens gränd, namngiven efter Scipio Mejten, kryddkrämare och under en period ägare till Groens Malmgård (återkommer i ärendet).
Den vackra “centralkyrkan” (utstickande med fyra armar) påbörjades 1902 och stod klar 1906. Sofiakyrkan är namngiven efter Sofia av Nassau som var gemål till Oscar II. När man la första stenen till kyrkan var dessa kung och drottning av Sverige och Norge, men unionen upplöstes 1905 så kyrkan blev liksom “bara” svensk när den invigdes.
Sofiakyrkan ligger på Åsöbergets högsta punkt, 46 möh (och nyss var vi nere på minus 100 meter, känner ni hur det knastrar i öronen pga höjdskillnaden?) Utsikten från platån är i alla fall magnifik.
Om man hasar nerför berget kommer man till Mäster Pers gränd, döpt efter Katarina församlings första kyrkoherde, Petrus Dieterici Arenbechius. Egentligen är gränden fortsättningen på Borgmästargatan.
Det är lite ironisk att husen i detta kvarter fordom var milslångt ifrån nåt så schangdobelt. August Strindberg beskrev i Röda rummet detta område som en slum. Numera står dessa hus på skyddat reservat och är “Blåmärkta”, dvs att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden. Många av de ruckel som stod på berget under 1800-talet revs då kyrkan byggdes.
Se där.
Å andra sidan hade Albert Lindhagen presenterat en stadsplan som skulle ha inneburit att Ringvägen skar genom vitabergen för att ansluta till stadsgården.
Allting är relativt.
I vinkel till Mäster Pers gränd finner vi Bergsprängargränd. Det och kvartersnamnen runtomkring, exempelvis “Gruvan”, vittnar om tidigare gruvdrift i området. Efter vad vet jag inte. Numer skulle det kunna vara fråga om Data mining eftersom dataföretaget Bahnhof huserar i det gamla skyddsrummet Pionen som sträcker sig in under vita bergen.
Vi kan gå Bergsprängargränd ner och kommer då till en av den svenska litteraturens förnämsta springkällor av vishet och vitterhet: AB Svenska ords Skrivarstuga.
Anno 1956 hade Hasse fått jobb på Sveriges radio och flyttade då med fruga till huvudstaden och in i den lilla stugan. Sen flyttade de till Hagsätra, för de väntade en Daniel. Hasse behöll dock stugan till en hyreskostnad av 24:- i månaden.
1961 skapades AB Svenska Ord och huvudkontoret blev just den lilla stugan. Spränglärda skaldade och kvad duon i denna lilla stuga. Här skapade de Gröna hund på Gröna lund, Svea Hund på Göta Lejon och Gula Hund på Chinateatern (på den tiden var det ok att beskriva kineser som gula).
Vi går vidare neråt till Malmgårdsvägen som fått sitt namn efter Groens Malmgård. Vid #53 går vi in (när de har öppet). Malmgårdar byggdes som sommarstugor för stans noblesse och högre tjänstemän, en bra bit från Stadsholmen, dvs gamla stan.
En av dessa tjänstemän hette Christian Horlemann och han kom från Holland. Han skeppades hit som trädgårdsmästare till Kung Gråkappa (Karl XI) och hade uppgiften att omdana Kungsträdgården från kål-land till trädgård. Som tack fick han etablera en trädgård på samma gata som meneer Mejten. Som mest var, där nästan 300 fruktträd och ett Orangeri.
Men det var Scipio Mejtens som 1664 fick börja bygga den Malmgård som sedermera köptes av Werner Groen, vinhandlare och självklart holländare (japaner, japaner etc). Och Groen ( som uttalas med sch-ljud som efter en svår förkylning) betyder naturligtvis grön.
Vad hände med Horlemann då? Han bytte namn till Hårleman, fick barn och barnbarn, varav ett hette Carl Hårleman. Det var han som tog över byggandet av Stockholms slott när Nicodemus Tessin d.y. dog 1728 och det var han som införde Rokokon till Sverige. Denna Carl skall icke förväxlas med sitt ättelägg med samma namn. Den senare hoppade 3.52 i stavhopp 1917.
Sen har vi Paco Hårleman som är fotograf.
Groens Malmgård ägdes under lång tid av Elsa Borg, som rättmätigt kallades “Vita Bergens drottning”. Hon förvandlade malmgården till ett hem för ”fallna kvinnor” och skapade barnhem runtom i staden. Hon var en tidig socialarbetare och ett sant föredöme. Och hon förtjänar ett eget kapitel!
Nu har vår promenad nått sitt slut och vi har passerat regnbågens alla färger, ja till och med svart och brunt.
Bra jobbat!
Trevlig helg!
